Går det att skapa en tidning idag? Det är väl bara sociala medier som gäller? Dessa och en mängd liknande frågor fick jag när jag berättade om min nya satsning. När jag som älskar nyheter tittade runt kunde jag se en bransch som fortsatt var i förvirring efter de sociala mediernas intåg, och man verkar se åt olika håll för att hitta sin relevans. Inte bara tidningarna har haft sina utmaningar, utan även tv kanalerna där digitaliseringen slagit ned än hårdare än för dagspressen.
Tider av förändring är utmanande, det vet jag av egen erfarenhet från att ha byggt bolag inom IT/kommunikation tidigare, när det ack så stora systemet man jobbat i där kunderna kommit med lätthet byts ut så känner man svetten lacka för att hänga med. Att då arbeta i en bransch med generationer av traditioner bakom sig få man ha en stor respekt för att där blir än svettigare.
När jag tittar på media branschen så gör jag det med ett intresserat utifrån perspektiv, jag vill lära mig att förstå, se vilka saker som är värdefulla och växa in i branschen. Vill inte riktigt kalla mig en äkta journalist med respekt för de med stor erfarenhet och regelrätt utbildning, men trots det har jag presskortet installerat på min mobil och kommer göra mitt bästa för att skriva så bra som möjligt. Och jag vill förstå hur branschens regler är och följa dom och deras andemening.
Tidigt i min tidninsmanskarriär fick jag stifta närmare bekantskap sista yrkesetiska regeln:
"13. Ange källan när en framställning huvudsakligen bygger på annans sakuppgifter". Som jag berört i tidigare artiklar här på tidningen. (Läs mer här) Då Sydsvenskan använde min artikel till källa utan att credda. Vilket för mig blev ett tillfälle i att reflektera över varför regeln finns. För mig blev svaret att när man är först med ett scoop så kan andra journalister välja att utelämna viss viktig fakta och göra ditt scoop till något annat än det som du sett, att få cred i ett sådant läge gör att läsaren, de vi gör allt skrivande för, får en bättre möjlighet att se helheten. Det tycker jag är viktigt.
Nu är jag glad och tacksam till Sydsvenskans redaktion då de i en ny artikel på annat ämne gett min tidning cred för att jag var först. I deras artikel om uppsägningarna i Kävlinge kommuns skolor får vi vår första cred. (Artikeln i Sydsvenskan) Det är en välskriven artikel, som på ett gott sätt tar upp olika perspektiv på varslet. Jag kan också se att Kävlinge redaktionen överlag fått upp farten lite, och att artikeln om Lomma hittat hem. Så här får jag lyfta på hatten till min branschkollega och säga bra jobbat!
Så, hur är det då med medialandskapet? Gick det att starta en lokaltidning i Kävlinge? Besökare har vi i vart fall fått: 6 000 unika läsare, 15 000 sessioner och 34 000 lästa artiklar per månad. Totalt har vi haft över 20 000 unika besökare.
Så vad gav då Sydsvenskan artikeln i läsningar? Från vår sidas statistik kan vi utläsa att vi fick 6 st besök. Detta att sätta i perspektiv till när en för oss okänd person som länkade till vår artikel om att Olympia skolan stängde på Flashback som gav oss 362 klick. Av detta kan man säkert dra flera slutsatser samt fundera en del. Vi tidningar har ett syfte som är annat än Flashback, som också likt Speakers Corner är fritt för alla, vi tidningar ska ha en egen etik för hur vi arbetar och enligt mig också en grundläggande ideologisk grund så att läsaren läser oss med rätt glasögon.
Vi tidningar måste nog också titta rätt kritiskt på hur pass relevanta vi själva är för nog tycker jag att ett omnämnande i Sydsvenskan skulle gett lite mer klick än 6 st, då det bara är 1.7% av de klick vi fick från Flashback.
Jag hoppas bygga en tidning som granskar och lyfter fram händelser lokalt, både de goda och dåliga händelserna, med ett fokus på att förmedla och förbättra samhället. Och när Sydsvenskan läser av sin statistik hoppas jag att de får fler än 6 klick ifrån Keflinge postens länkningar.
